Tips #45
Charlotta Carlström - socionom, Doktor i socialt arbete, lärare på Masterprogrammet i sexologi på Malmö universitet och forskande sexolog. Förutom att vara den första som disputerat på BDSM i Sverige håller Charlotta för närvarande på med ett forskningsprojekt om polyamori och flersamhet tillsammans med kollegan Catrine Andersson. Att undersöka sexualitet och sexuella praktiker som anses "avvikande" är ett stort intresse för Charlotta.
Charlotta disputerade 2016 med avhandlingen BDSM – Paradoxernas praktiker. En etnografisk studie om BDSM (bondage/disciplin, dominans/underkastelse och sadomasochism). Finns att läsa här: http://muep.mau.se/handle/2043/20125
Välkommen Charlotta!
När visste du att du ville bli sexolog och varför?
Jag har så länge jag kan minnas intresserat mig för frågor som rör relationer, genus och normer. När jag läste till socionom tyckte jag det var märkligt att ämnet sexualitet överhuvudtaget inte berördes. Jag fortsatte sedan läsa kurser i genus, socialantropologi och psykologi men inte heller där fanns sexualitet med som en självklar del. När masterprogrammet i sexologi startade kändes det fantastiskt – äntligen en utbildning där sexualiteten är i fokus!
Vad är den största missuppfattningen eller fördomen som du stöter på gällande att du är sexolog?
Att sexualitet bara handlar om ”vad vi gör i sängen” och att det är vad jag som lärare i sexologi lär ut. Sexologi som ämne är ju tvärvetenskapligt och berör allt ifrån biologiska, psykologiska, sociala och samhälleliga aspekter av mellanmänskliga interaktioner, identiteter, livsstilar, kön, normer, politik och existentiella frågor.
Finns det något område inom sexologin som du tycker är särskilt intressant och i så fall, vilket är det och varför?
Det som jag tycker är mest intressant att studera är varför vissa praktiker betraktas som ”avvikande” och ”onormala” medan andra ses som naturliga och självklara samt hur dessa synsätt förändras över tid och rum.
Vad önskar du att andra visste om sexualitet?
Jag önskar framför allt att fler vågade pratade om sin sexualitet. Att våga berätta för sin/a partner/s vad en gillar och inte gillar. I min avhandling BDSM – Paradoxernas praktiker betonar utövarna vikten av att kommunicera, att kunna sätta ord på vad som är njutningsfullt för en själv men också att kunna säga ifrån om vad som inte gillas. Här tror jag att det finns massor att lära av BDSM-utövarna.
Vad tycker du att vi sexologer behöver bli bättre på?
Som forskande sexolog tycker jag att vi behöver bli bättre på att föra ut våra forskningsresultat. Att skapa fler sammanhang där vi kan diskutera frågor som rör sexualitet, samarbete och utbyta erfarenheter och kunskap.
Berätta – vad är det mest spännande som du lärt dig på senaste om sex och sexualitet?
Jag håller precis på med ett projekt om polyamori och flersamhet och tycker det är oerhört spännande att intervjua personer som på olika sätt lever utanför tvåsamhetsnormen. Att vi ska leva tvåsamt är ju en av våra mest fixerade och seglivade normer, samtidigt som alltfler människor väljer andra sätt att forma sina relationer.
Du har skrivit en avhandling om BDSM. Finns det någon särskild myt eller fördom kring BDSM som du skulle vilja ändra på?
Många tror att BDSM handlar om våld men även om praktikerna kan bestå i att tilldela/ta emot smärta så sker det i syftet att nå gemensam njutning och utövandet ska alltid ske med samtycke och stoppord. Det finns även en föreställning om att BDSM är misogynt varför det är viktigt att påpeka att många kvinnor finner stor mening i utövandet i såväl positionen som dominant och undergiven.
Har du någon framtidsspaning gällande sexologi?
Något som jag tycker är viktigt, inte minst i relation till #metoo, är behovet av att tala om sexualitet i relation till etik och moral. Kanske en del tänker att sexualiteten redan blivit alltför hämmad av moral genom tiderna och att sexualmoral är både gammalmodigt och sexualfientligt. Men jag tror inte alls att det behöver vara så, tror snarare att genom att nyanserat diskutera etiska aspekter i relation till sexualitet så kan vi undvika debatter som alltför ofta hamnar i subjektivt tyckande och svart-vitt tänkande.
